det pirrar i magen...

Jag vaknade innan klockan ringde, för jag drömde en skitäcklig dröm. Sen kom jag på att det är ju idag jag ska hålla talet. Så jag sminkade mej jättemycket för att ha nåt att göra så att jag inte skulle tänka på talet så mycket. Men nu kan jag inte sminka mer. Undrar om det är bäst att tänka på talet eller bara tänka på annat. Jag vill att klockan ska bli 11, då har jag hållit det där förbannade talet. Och varför tänker man inte när det är dags och man går upp och ställer sej, "Nu är det faktiskt bara 5 minuter kvar och sen är det här över" istället för "fan fan fan, jag vill inte jag vill inte!"? För man dör ju trots allt inte av det. Och det här är inget jag egentligen blir tvingad till att göra. Jag kan välja att inte ens få chansen att få VG i svenska, eller så kan jag göra dethär och kanske vå VG. Dessutom så VILL jag ju lära mej det här. Jag vill sluta vara så rädd för det. Och jag har ju stöd och jag har fått en miljon tips. Det kommer att gå bra. Det kommer att kännas jättebra efteråt. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra.
/L.