Avundsjuk och Egoistisk

Jag tror inte på kärlek.
Eller jo, det är klart att jag tror på kärlek. Inte just nu bara.
Jag tror inte på förhållanden. Så är det nog.

Det känns som att man bara blir fast i ett förhållande. Ett förhållande som inte ens var bra. Ett förhållande som jag ville ut ur. Nu är jag här, jag är fri och jag är ensam. Och nu är det inte så bra i alla fall.
Innan mitt nästan ett år långa förhållande tog slut nu för ungefär....dethär är inte sant...har det redan gått två månader?!? På onsdag är det två månader sen det tog slut. Jag kan inte fatta det här.. Men, innan dess så hade jag aldrig varit tillsammans med någon. Jag hade inget att jämföra med. Och plötsligt så hade jag allt dedär. Någon att kramas och pussas med. Någon som alltid finns där för att trösta dig om du är ledsen, eller glädjas med när du är glad. Någon som gav en privata mattelektioner på café. Någon som verkligen verkligen lyssnade och förstod. Någon som förstod mina, enligt de flesta, konstiga funderingar. Men framförallt någon som alltid alltid fanns där och ställte upp.

Ibland känner jag mig bara så galet ensam. Jag har ju underbara kompisar, och vi är fortfarande kompisar. Men du har ju henne nu. Det är ju hon som kommer att få all din kärlek. Och det är så det ska vara. Men måste ni verkligen skylta med det så mycket? Det gör nog ont redan som det är. Det bränner i hjärtat. Det gör verkligen det.

Jag vet att du tycker att jag är och var speciell. Men jag ser dig fortfarande lite som min. Det var Vi. Det var Du och jag så länge. Så det är svårt att släppa taget och bara njuta av friheten, för på något sätt känner jag mig fortfarande bunden till dig.
Men sanningen är ju att vi inte gjorde varandra lyckliga längre. Det är den tragiska sanningen. Det tar emot att säga det.
En gång i tiden så var vi lyckliga. Kära och lyckliga.

Det är det som är så konstigt med kärleken. Den kommer och går. Det tar alltid slut förr eller senare. Det är därför jag är så rädd för den nu.
Men jag har verkligen ingen lust med något. Att han gått vidare. Han älskar henne. Jag menar ÄLSKAR. Det är ett starkt ord för mig.
Och här sitter jag, Avundsjuk och Egoistisk. Ingen vidare kombination.

/L

midsommarafton

Glad midsommar på er allihopa! :)
En aning synd med vädret bara, vi som skulle åka båt :( Men får hoppas att det kanske blir lite bättre senare.

Jag hittade på pappas hårddisk med massa musik. Det är så himla kul att sitta och lyssna. Så har jag lagt över massa på datorn.
Jag ska börja göra cheesecake nu!

/L

saknad...

Ibland saknar jag dig så mycket...

Jag vet att det här är det bästa. Vi gjorde det rätta, även om det gör ont ibland.
Det vi hade var underbart, jag kommer aldrig att glömma det. Jag är glad att vi kan vara vänner.
Jag vill att du ska vara lycklig, och för att vara ärlig, ingen av oss mådde bra av vårat förhållande i slutet. Tyvärr. Det vet vi båda två. Men jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra. Jag vill att du ska vara lycklig. Det är inte meningen att det ska verka som att jag tycker tvärtom. Du vet vad jag menar.

Kopplade in pappas hårddisk med massa musik på, och hittade Mariah Carey - Without You.
Kommer ihåg när jag åkte hem från dig en gång. Jag satt på tåget och lyssnade på den hela tiden. Repeat. Det var när du var tillsammans med Jessica. Och du vet hur jag är med nostalgi?
Jag saknar allt. Jag är kass på detdär.
Just nu saknar jag dig så det gör ont. Men det går bra. Det går bra. Jag vet att du alltid kommer finnas för mig, och det får mig att må så mycket bättre..
/L

jag kan inte säga att jag ångrar mig

Vi sa igår att vi fick göra som vi ville. Och tydligen så var dethär vad jag ville. Men det var inte vad du ville. Om jag hande tänkt efter så hade jag antagligen förstått att du hade hatat dethär. Men nu skulle jag inte tänka på vad du skulle tycka, jag skulle göra som jag kännde. Och det gjorde jag.

Vi sa att vi skulle sluta tänka på oss själva, vad vi ville. Att vi skulle säga till om saker vi inte trodde var bra för varandra. Jag tror inte du tänkte så mycket på mig när du sa allt det där igår... Det tror jag inte. Det handlade nog mest om dina känslor.

Även om du hade strulat med Du Vet Vem så hade jag aldrig sagt att jag hatar dig. För det är inte sant. Det är så långt ifrån sanningen jag kan komma. Jag hade aldrig sagt att du är en värdelös människa, för det tycker jag inte, det är du inte. Om samma sak hade hänt mig tror jag att jag hade blivit sur såklart, och inte vilja träffa dig på ett tag. Men det har ingen betydelse vad jag skulle göra. Jag förstår att du inte vill ha mig där på din student. Men jag ljög i alla fall inte - Jag sa sanningen, och det var inte för att såra dig. Underbar och Värdelös ligger så långt ifrån varandra... Jag trodde du hade sagt att du alltid skulle älska mig, vad som än hände. Att du alltid ville vara min vän. Men allt det som jag en gång trodde på är borta nu... Och kvar är jag, utan min bästa vän. Den som jag trodde kännde mig bäst av alla. Men du visste inte då att jag var en värdelös och hemsk människa. Jag måste säga att det är synd om dig som slösade bort 2 år av ditt liv på att känna en människa som mig. Jag gjorde ingenting för att såra någon, och det trodde jag att du visste. Att det värsta jag vet är att såra folk. Det är det av jag mår sämst av. När människor man älskar så mycket, i princip önskar att man inte fanns. Att du ångrar att du träffade mig. När människor man älskar så mycket säger såna saker. Då känns det. Jag kan inte säga att jag ångrar det jag gjorde. Jag är ledsen, men det kan jag inte. Jag kanske önskar att jag inte ville vad jag ville. Men det låter väl bara dumt?

Jag kommer alltid att älska dig.
Och när du behöver en vän så finns jag här.