klarar jag det här...?

Har precis vaknat. Idag är det lördag och jag har ingen aning om vad jag ska göra idag. Kanske scrappa lite, kanske rita av dammen. Kanske skriva projektplan till mitt projektarbete. Det är väldigt nödvändigt, så det borde jag verkligen göra. Och tvätta kläder ska jag också göra. Kanske ta en promenad. Övningsköra lite. Jag har många val och mycket att göra.
Så, jag kanske ska börja gå hos en sångpedagog. Jag vet att jag skrev om det här igår också, men jag skriver det igen, för det gör mig glad. Både glad och livrädd på samma gång. Det är något jag alltid velat göra, men aldrig vågat, aldrig trott att jag över huvud taget kunnat. Men vem vet, jag kanske kan? Jag kan ju faktiskt verkligen inte säga något sånt om något jag inte ens försökt. Det är faktiskt min högsta dröm, och har varit länge, jag känner det nu, att kunna sjunga bättre. Och framförallt att våga, så att nån kan hjälpa mig med vad jag gör för fel. Jag pratade med Néria igår på msn och hon peppade mig jättemycket, och det känns hur bra som helst. Och jag vet att vännerna tror på mig också, eller så är dom för snälla för att säga att jag sjunger som en förkyld stork :P Haha. Men nu är det bara kruxet att våga också. Att våga gå dit, ställa sig och sjunga för en helt främmande människa. Det känns hemskt, och jag är verkligen livrädd, men jag måste. Jag menar, jag är tjejen som skakar, stammar, darrar på rösten och rodnar när jag ska prata inför klassen. Jag blir nervös på engelskan även när jag bara ska sitta på min plats och svara på en fråga. Och nu ska jag till och med hålla tal den 11 maj. Jag vet inte heller hur det ska gå, men även det är något jag måste genomföra. Jag ska prata om Waris Dirie, och hennes bok "En blomma i Afrikas öken". Jag har sjungit hemma hur länge som helst. När jag är ensam eller bara ensam i mitt rum. Ingen har riktigt hört mej sjunga i nyktert tillstånd. Jag menar, om man tillockmed automatiskt tänker ut en plan hur man skulle kunna slippa hålla talet, och tillochmed tänker igenom att sista utvägen är ju att aldrig mer gå på en svenska lektion, då får jag ju IG och kan läsa upp på konvux. Då är man verkligen rädd för att tala, eller hur? Men jag har bestämmt att jag ska ta mej i nackskinnet och hålla det där jäkla talet. Kan alla andra så kan fan jag också!
Nu ska jag gå och borsta tänderna och ta en dusch. Kommer säkert uppdatera mer senare.
So Long!/Lisen